Good morning sunshine

Vaknade tidigt denna vackra gråmulna höstiga söndag. Kanske för att jag om några timmar ska sätta mig på ett tåg som tar mig ut i världen, men troligtvis så är det för att jag är överöst med uppgifter som jag ännu inte gjort. Men nog om mitt slentrianaktiga liv.

Kanske är det dags att ha en liten presentation?

Jag är en tjej, vilket jag tror jag har nämnt tidigare, så ni som har lusläst har nog uppmärksammat det. Jag fyller 18 år om ungefär 34 dagar, cirka si sådär och här kommer en lista över varför det suger att fylla år så sent:

1. Alla, och då menar jag alla, har redan fyllt och det är inte längre någon nyhet att fylla 18, alla har ju som sagt redan gjort det (ja förutom du och ja, du har lagt märke till det)

2. När alla andra gick ut och firade sina nya 18 år, fick du i alla fall vara med på förfesten (de var som tur var nog snälla att berätta om den riktiga som utspelade sig på krogen efteråt i några veckor och nu har du hört så mycket att det nästan känns som om du var där)

3. Körkort? Nej det vill man inte ta efter att ha hört alla skräckhistorier om uppkörningen.

Detta ger mig dock rätt att spela på mina stora mörkblåa ögon och omognad för att få som jag vill i vissa situationer. Nu när vi ändå pratar min födelsedag så ska jag tillägga att min katt har namnsdag just precis samma datum, tillfällighet, skulle inte tro det.


Jag bor i en liten stad där det går snabbare att gå eftersom bussarna (bussen?) går så sällan. Vi har ett Maxi och ett Coop, fem klädaffärer, två skoaffärer, åtta pizzerior och 18 frisörsalonger. Man skulle kunna tro att vi med så många frisörsalonger per capita skulle ha övervägande snygga frisyrer, men tyvärr har vi väldigt låg stilkänsla per capita. Jag bor i staden där folk inte skäms över att ha gult hår, urtvättade mjukis byxor och Volvokeps. Folk kallar bensinstationen Shell (som dessutom har ett snäckskal som logga) för shäääll, om man uttalar det som det faktiskt står (!) blir man utskrattad eller så förstår folk överhuvudtaget inte vad man menar. Jag har alltid varit övertygad om att jag blev kidnappad eller förväxlad som barn.


Jag går sista året på gymnasiet, inriktning bild och form på estetiska programmet. Vilket jag nu har lite ångest över eftersom jag inte valde till något språk i ettan och missar 0,5 i meritpoäng, tillåt mig att dunka huvudet i väggen några gånger.


Fortsätter att dunka huvudet i väggen i all evighet, eller tills jag kommer här ifrån, dvs. om några timmar.