Det första stapplande steget

Här sitter jag och komponerar mitt första inlägg.

Samtidigt som jag skriver viskar en röst i mitt huvud: vad har du att säga som kan vara värdefullt för någon annan? Vem tror du att du är?
Min rädsla är inte att ingen förutom jag själv och kanske någon som av misstag råkar titta in kommer att läsa det jag skriver, det räknar jag nästan med, utan att jag kommer att fastna i ung tjej som bloggar om dagens outfit och jag har varit hos tandläkaren – facket. Det skulle kännas så fruktansvärt patetiskt, men har jag egentligen något mer att säga? Kanske, kanske inte, men förhoppningsvis så lider inte du där ute intresselöst. Om du gör det ger jag dig tillåtelse att stänga ner mitt fönster.


Nu har jag egentligen inte skrivit om någonting av värde i alla fall, inte mellan min mammas förfrågningar (Passar den här? Tycker du att jag kan packa med den här?) och min huvudvärk och yrselattacker. Köket känns alltför långt borta och då även frukosten. Ännu har jag inte låtit er veta vad meningen med livet är, ännu har jag inte sagt vem jag är. Varför skulle ni fortsätta läsa?



Stänga ner mitt fönster. Vilken lustig yttring egentligen. Ett fönster ut från huset till grannar, fönstren blir större ju större genomslagskraft bloggarna har. Fönstren blir fler ju fler bloggarna blir. Nu är varje svenssonliv en dokusåpa. Nu har även jag en blogg, jag som känner mig lika blottad när jag har persiennerna uppe som om jag skulle gå runt naken på ett torg.



Mamma ropar: har du något svart som behöver tvättas? Självklart har jag det, som en svårttillgänglig ung tjej i övre tonåren äger jag nästan bara svarta kläder.
Nu låter jag fruktansvärt mycket mer allternativ än vad jag är. Nej det ytligt allternativa lämnade jag bakom mig i högstadiet. Kängorna och säkerhetsnålarna får ligga kvar garderoben och min litterära period är i sitt slutskede, Kafka känns såå förra året. Kanske har jag vuxit ur min svårttillgänglighet medan de svart kläderna fortfarande passar. Möjligtvis känner jag en pust av defaitism, eller så är jag bara uttråkad.


Nu drar jag ner rullgardinen för idag.