Ring, ring bara du slår en signal...

Det hände en lustig sak nyss. Jag gick här hemma och läste lite i häftet vi har fått i Nutida Konst. Jag blev fundersam (skeptisk är snarare rätt ord) och ringde till Marie för att rådfråga, tyvärr så svarade hon inte. Kort därefter så ringde det på hemtelefonen. Jag svarade. Då är det en främmande människa som hävdar att jag har ringt till henne… Jag svarar: Nej det har jag inte… Det kan vara någon annan, jag är inte den enda som bor här… Men hon ger sig ändå inte! (hon låter lite irriterad också) Vi tjafsar lite om det och tillslut blir jag tvungen att fråga: Vem är du egentligen? Då visar det sig att jag visst har ringt henne, för det är Marie! (detta sa hon när jag svarade men av någon anledning så kopplade det ändå inte... )

Med detta vill jag bara säga att det inte är ert fel om jag inte känner igen er. (Det är inte er det är fel på, det är hos mig felet ligger. Lovar.)