The doghumping aside, it was one of those perfect New York Saturdays (Sundays)

Idag, The day (eller?),vaknade jag tidigt av att solen sken genom mina gardiner och gav mitt rum ett lätt gyllene glimmer (ni fattar att jag romantiserar här va?). Jag sträckte på mig, gäspade och gnuggade mig i ögonen. En ny dag.

Medan jag åt min frukost (en väldigt hurtig frukost faktiskt med tranbärsjuice, grönt te, blodgrape, grovtbröd, och självklart, mina vitaminer) på vår veranda medan jag läste DN slog det mig: Det är här och nu jag ska jobba med projektarbetet! Woodeladi woodeladi hoppsan vilken dag! Och sannerligen, det gjorde jag, tills batteriet blev urladdat(inte mitt batteri, utan datorns! dummer!) och jag var tvungen att uppsöka ett eluttag. Innan jag var tvungen att gå in i köket så hann jag ändå upptäckta en lustig sak (okej, jag jobbade med projektarbetet, låter det som om jag hade höga krav på lustigheter?!), ALLA joggar idag. Igår åt alla ägg, idag önskar de att de ätit kolhydrater…

bild

Idag den 12 april 2009 är det sååå rätt att sätta på sig de lite för tajta joggingbyxorna (så går det om man mofflar i sig massa påskgodis) och snöra på sig de dammiga träningsskorna för att bege sig ut på lite fin jogging. Jag tappade räkningen på hur många som sprang förbi, men två saker vet jag säkert.

1. INGEN var röd eller svettades, vilket kan bero på två saker, antingen så bor jag i början av ett motionsspår eller så får folket pressa lite mer!!! (Jag springer faktiskt regelbundet, 3 km en gång varje vår. Ett år är ungefär så lång tid jag behöver för att glömma hur fruktansvärt och hemskt det faktiskt är.)

2. INGEN hade svettband, har det blivit omodernt även i Kr-hamn i år..? Kan också bero på att ingen svettas längre… (bra att veta, svettband och svett är helt fel i vår, antecknat, då är det bara att ge sig ut på den årliga destruktiva löparfärden)