Ankor

Jag har kommit på att jag inte gillar barn, speciellt inte när de rör sig i grupp. Som när de är runt tolv år och höga på socker…


Vi var nämligen på teater idag, estet treorna och två mellanstadieklasser. De var som som myror (eller ankor), de var överallt! (mellanstadieeleverna alltså) De är dessutom inte så små som man tänker sig att de ska vara! (fortfarande mellanstadieeleverna) Alltså seriöst, de är så starka, en tacklade in mig i väggen. Jag är ändå sex år äldre, det känns som om jag borde ha något slags övertag, men icke! Jag flög! Pang in med knäet i en bänk, det enda jag kunde tänka var: Inte gråta, inte gråta. Hur pinsamt hade inte det varit? Fast vilken bra historia det hade blivit om några år, efter terapi då jag faktiskt skulle ha kunnat prata öppet om det. Teatern var i alla fall bra. Great.