Zzzzz

Igår spenderade jag kvällen i Filipstad hos Kristin, fast först tog vi en sväng förbi godislagret (med Marie) eftersom vi tänkte ha ett Vänner maraton på kvällen. Kristin som tog bilen, dagen till ära, var en förtjusande chaufför (vi sjöng på Idas sommarvisa flera gånger, kändes nästan som bilandet i somras). Hon tog till och med ner de rosa tärningarna för min skull, vilken ängel. Väl hemma hos Kristin så skulle vi passa hennes lillebror Gustav en stund. Kristin gick och duschade så jag och Gustav fick sitta och snacka lite själva, ungefär såhär lät det:

Jag:
Men vad vill du bli när du blir stor då Gustav?

Gustav:
Polis… Jägare… Eller brandbil.


Sen spelade jag och Gustav ett spel, det blev oavgjort. Ja jag kan ju inte låta en söt liten 6-årig pojke vinna...




Sen gjorde jag och Kristin mat, åt, plockade bort, byte om till pyjamas, tog ur linser och tog bort smink. Vänner time. Kristin har flera boxar så vi började med den första säsongen, tredje avsnittet. Vi lägger oss tillrätta på varsin sida av dubbelsängen, mina ögon känns tyngre och tyngre (ska kanske tillägga att klockan var mellan 20:00 och 20:30). Hur långt är ett avsnitt? En halvtimme? Jag somnade i alla fall innan det första var slut. Först märkte hon inget, men när hon väl gjorde det smög hon fram, stängde av och släckte lampan. Då vaknar jag av att det blev mörkt. Frågar hur länge jag har sovit och om hon somnat. Det hade hon ju förstås inte, bara jag. Sen vände jag mig om och somnade. Vi ska ha ett nytt Vänner maraton under dagtid.